ull

Clara Linnéa, garn och sånt.

www.malinbohm.se

Det är kallt, vi eldar i kaminen hela dagen, dricker tekopp efter tekopp. Bakar scones och bjuder hem vänner på ett parti Settlers. Från vårt fönster ser vi Siljan som frusit till is och jag känner en så stor tacksamhet över att få bo på den här vackra platsen. Kaninen har gått i någon slags vintervila och sover under soffan mest hela dagen, förutom då jag gör yoga, då vill han helst ligga på min mage.

Det är skönt att stanna upp. Jag städar i ateljén och rotar bland mina garner. Funderar på att sticka en kofta, har ni tips på något enkelt mönster för en som inte är så van att sticka plagg?

www.malinbohm.se

På kroppen har jag ylle från topp till tå och runt handlederna de finaste handledsvärmarna som jag bytt till mig från Clara Linnéa. Visst är de helt underbara? Och mjuka och sköna kan jag intyga. Där har ni ett hejdundrande kreativ person att följa, hon stickar de mest magiska plagg och tar fantastiska bilder. Hennes hemsida hittar ni här.

Och hörni, tack för de finaste, varmaste kommentarerna på förra inlägget. Jag ska svara på dem snart.

Tankar kring ett slöjdigt sommarprat

www.malinbohm.se

Lyssnade ni på Jögge Sundqvists sommarprat häromdagen? Det gjorde jag och jag log precis hela tiden. Jag tycker att det verkligen var på tiden att en slöjdare fick sommarprata, det känns som att slöjden ofta faller i skymundan när det pratas om svensk kultur, trots att vi i det här landet har många grymt duktiga slöjdare och en slöjdvärld som sjuder av liv och påhittighet.

Jögge är en av mina förebilder, trots att han är träslöjdare inspireras jag av det som kommer hur hans händer. Egensinniga slöjdföremål, tradition och nytänk i ett och samma paket. Ofta med en stor dos underfundighet. Han är också en fantastisk pedagog och föreläsare.

I sitt sommarprat förklarar Jögge för en kulturredaktör om varför han kallar sig slöjdare och inte konstnär och vrider och vänder på det från olika håll. Han berättar om vad slöjd är på ett vis som känns konkret, genom en kärlek till material, tradition och handaskicklighet. På ett poetiskt sätt berättar han om hur han på knarrande snö går ut och hämtar sitt slöjdvirke, om hur han känner samhörighet till tidigare generationers slöjdare och slöjdföremål. Men också om hur han förnyar slöjden. Jag tror att många som slöjdar kan känna igen sig i ödmjukheten inför materialen och historien. Att förvalta ett arv men ändå våga göra något nytt. Jag hoppas att han genom sitt sommarprat kan sätta slöjden mer på agendan för våra politiker, för slöjden är viktig. www.malinbohm.se foto lina nääs

Handsytt folkligt livstycke och kjol sydd av mig. Foto: Lina Nääs

Jag fastnade speciellt för när han berättade om slöjdidentieten. Precis som Jögge kallar jag mig helst också slöjdare, även om jag långt ifrån har hans kunskap och erfarenhet. Men för en människa som inte är en del av slöjdvärlden kanske begreppet känns svårt att ta till sig, kanske även lite negativt. Många människor jag möter backar lite vid ordet slöjd eftersom de haft dåliga erfarenheter av skolslöjden. Men för mig är orden slöjd och slöjdade ord som är förknippade med värme och styrka. Stolta ord. Så när folk säger till mig ”men då är du designer” så slår jag bakut. Inte för att det är något fel med att vara designer utan för att jag inte identifierar mig som det. Jag är utbildad på slöjdskolor, mitt skapande är sprunget ur ett kunnande om material, sömmar och textilhistoria. Det jag tillverkar ska alltid ha en praktisk funktion i första hand. Kläderna ska kunna bäras, nästan jämt. Och jag vill vara med i hela processen, jag vill rita mönster, klippa ut, sy och pressa. Vara med vid varje liten söm, lära känna materialen. Det är främst ur händerna det kommer, inte ur huvudet. Och jag gillar, precis som Jögge, att jobba ”un-plugged” d.v.s. utan elektricitet. När jag får sy helt för hand, jobba långsamt och vara underkastad materialen, då mår jag som bäst…därför kallar jag mig slöjdare.

Vad har du för skapandeidentitet? Har du tankar kring slöjd och slöjdande? Skriv gärna i kommentarsfältet. Och missa inte att lyssna på Jögges sommarprat och spana in hans hemsida här.

Du kanske också gillar:

Mitt första livstycke

Jag ska plocka bär och väva vadmal innan jag har blivit allt för tung..

Livet och slöjden

Dödergöks vävda

Dödergöks vävda www.malinbohm.se I slutet av förra sommaren hörde Erika som driver bloggen Dödergök av sig och undrade om jag ville ha tyger som hon vävt. Ja ja jatack, sa jag. Men det kändes inte bra att ta emot hennes handvävda sådär utan vidare så då undrade jag om hon inte ville ha något i utbyte och då beslutade vi att hon skulle få en kjol av mig. Efter att hon skickat skiss och jag skickat tygprover (och en massa tid därefter eftersom jag är långsam) så har Erika äntligen fått sin kjol. Den kan ni se på bild på hennes instagram och kan hända att det dyker upp någon bild på hennes blogg senare. Tycker ni ska kika in där redan nu för det finns massa fint att titta på och inspireras av.Dödergöks vävda www.malinbohm.se

Dödergöks vävda www.malinbohm.se

Tygerna som jag fick är helt fantastiska, flera av dem är halvylle vilket är min favoritkvalitet om man får vara lite nördig. Jag sydde den här klänningen i halvlinne för några år sedan,. Erikas handvävda tyger kommer få ligga till sig länge tills jag beslutat vad jag ska göra av dem. Dödergöks vävda www.malinbohm.se

Fast ett av tygerna av använder vi som duk. Så himla fint! Jag känner mig så rik med de här tygerna i min ägo. Och det som är på bilden är det enda jag vill göra på regniga sommardagar, d.v.s. att dricka äppelmyntate och läsa böcker.  Om jag nu får någon ledig regnig dag, jag jobbar prick hela sommaren men det blir nog fint det med…sommarboken ska jag hinna läsa iallafall, den läser jag varje sommar.

Till sist så vill jag utropa ett allmänt hurra för hantverksbyten. Det är så fint att kunna få saker av duktiga hantverkare som jag aldrig hade haft råd att köpa annars.

Grå, vit och grön

www.malinbohm.se

Här kommer några bilder på min senaste virkade sjal. Det kan nog vara den som jag är mest nöjd med någonsin. Sjalen är virkad av entrådigt ullgarn med dova färger i olika nyanser av grönt, grått och vitt. Jag utgår från ett grundmönster men hittar på efterhand medan jag virkar, leker med stolpar och luftmaskor. Sjalen finns nu att köpa på Kaplangården.
www.malinbohm.se

Bytt och fått

Kofta av Clara Falk kopp av Ulrika Olsson www.malinbohm.se/bloggPå bilden ser ni en kopp gjord av finaste Ulrika. Innan jul damp det ner ett paket hos mig innehållandes två koppar, två skålar och en fin tvålkopp men jag har inte förmått mig att fota det förrän nu (vilket beror på att de alltid är odiskade för de används jämt). Jag har även bytt till mig koftan som är handstickad av Clara Falk i ett perfekt grått ullgarn. Modellen är midjekort och det passar mig på pricken eftersom jag gillar att ha kjolar och klänningar med hög midja. Jag känner mig så himla rik över att ha saker gjorda med så mycket kärlek, det slår allt industriproducerat med hästlängder.

Kopp av Ulrika Olsson www.malinbohm.se/bloggKofta av Clara Falk www.malinbohm.se/bloggKofta av Clara Falk www.malinbohm.se/blogg

Ullen, garnet, rockarna

rocken
Jag har slagit mig ihop med en karl som till min stora lycka ropar in spinnrock och kardor på auktion. Tillsammans har vi nu tre stycken spinnrockar. Och två sländor. Snart måste vi flytta till ett större hus för att få plats med alla textilgrejer. I söndags hade vi lilla spinna-på-spinnrocks-kursen. Max lärde sig också att spinna på slända häromveckan och har börjat sticka sig en egen bubo lurvo-sjal av garnet. Så nu kan vi snart gå runt och lukta får båda två. Jag älskar ull. Och får.

Det finns nästan inget mer rogivande än att spinna tycker jag. Ljudet från hjulet som snurrar och det melodiska trampet. Det finns en så otroligt fin film från en spinnstuga, önskar att jag hade varit med där och då, men är född för sent. Filmen kan ni se här.

IMG_9569 IMG_9582 IMG_9589IMG_9573

Amisjalen

Min fantastiska lärare Ami visade mig hur jag skulle sticka den här sjalen, vilket var tur eftersom jag inte kan läsa stickbeskrivningar och är rätt oflink med stickorna i allmänhet. Att virka och sy går hur bra som helst men stickningen blir jag aldrig riktigt vän med. Är ni också så att ni har lätt för vissa tekniker men svårt för andra?

Sjalen är iallafall enkel att göra. Jag stickade med rundstickor och började med tre maskor i nacken, sedan gjorde jag ett omtag på varje sida om mittenmaskan på varje varv, så det såsmåningom bildades som en ryggrad. När jag nästan stickat mig ner till kanten på sjalen gjorde jag ett omtag mellan varje maska så att resterande stickvarv blev till en volangkant. Lätt som en plätt.

Foto: Max Wikström