Livkjolen
Nu är min livkjol till min folkdräkt äntligen klar. Den syddes av det här livet, en gammal gagnefskjol och svart kläde. Klädet använde jag till kjollinningen samt listen längst ner. Både kjolen, livet, överdelen och kängorna är från början av 1900-talet. Kjolen är gjord av halvylle och är gouffrerad, det vill säga plisserad med mycket små veck, på alla våder utom den mitt fram som är slät, för där ska magden (förklädet) sitta. Idag används magder med färgerna rött, grönt, svart och blått. Färgen på magd styrs av de liturgiska färgerna.
Jag valde att sätta midjan högt upp, strax under bysten. Var midjan har suttit har varierat lite under århundradena. Även kjollängden har varierat och jag valde att sätta en ganska lång klädeslist längst ner så att kjolen nästan går ner till ankeln. Kring förra sekelskiftet gick kjolarna ända ner till backen och då var det vanligt att dräkten blandades upp med mer moderna plagg som exempelvis moderna mönstrade bomullsblusar. Detta kallades att gå slimsklädd.
Foto: Max Wikström
bod, bodir, bodim.
Denna fina begagnade bod köpte jag på Mora Hemslöjd. Är det inte fantastiskt att det går att köpa dräktdelar begagnat? Detta lilla liv är iallafall alldeles underbart, sytt av rött kläde med randigt foder och kantat med gula sidenband. Sidenband som knappt går att får tag på idag. Kalas med andra ord.
Livet ska så småningom sättas på en gammal kjol och bli en livkjol till min dräkt. När det blir klart får ni se.
hej hej gröntröjan!
Jag har sagt att jag gifter mig med den som ger mig tyg till en gröntröja i friargåva och hade verkligen tänkt hålla hårt på det, men när jag var på hemslöjden häromdagen hängde denna lilla skapelse och bara ville vara min och jag kunde inte stå emot. Den är ju så grön och fin och sliten. Jag undrar vem som ägt den innan mig? Kanske har någon gift sig i den? Dansat hambo i den så det dånar? Det tänker åtmonstone jag göra. Många många gånger om.
Men jag tänker givetvis sy mig en till sen, i framtiden någongång. Tills dess är jag sjukt nöjd med min köpta begagnade gröntröja.
Foto: Lina Nääs
sent i november…
…är inte bara världens bästa bok utan även den tidpunkt då min väjttröjja till min dräkt blev klar och kunde bäras på en fin väns bröllop. Den här tröjan har jag hållt på med i över ett år. Den har varit ett sådant där projekt som bara inte vill bli klart. Kanske mest för att den påbörjades under mitt andra år på Sätergläntan men kunde av vissa anledningar inte fullbordas där. Det är en helt handsydd rekonstruktion av en förlaga från 1800-talets första hälft. Tyget är Sätergläntans egna vita vadmal som jag tvättat i 40 grader och sedan dampat. Skulle jag göra samma tröja igen skulle jag förmodligen stampa tyget, det uppfyllde nu tjockleken som jag ville ha men inte stabbigheten som originalet hade.
Foto: Lina Nääs
kasung, fjoskasung och nidåkasung
Två nidåkasungär, livkjolar där kjolen är sydd i skinn med pälsen inåt. Otroligt tunga och varma.
Nu är jag hemma i Dalarna och botaniserar i textilsamlingen. Den ska nämligen smyckas om till vinter tills 6 November då det kommer att vara öppet för de som vill se hur man klädde sig på Sollerön på vintern förr. Det kommer även att finnas en del hantverkare som kommer att sitta och slöjda. Bland annat skinnskräddaren Täpp Lars som kommer att sitta och sy päls. Här får ni en liten smygkik. Mer information kommer närmare.
Samtliga svartvita bilder är tagna av Solleröfotografen Karl Lärka och finns i Mora Bygdearkiv.