sätergläntan

Andra advent

Andra advent och Öppet Hus på Sätergläntan, en dag då världen var sådär overkligt vacker. Kall och klar med rimfrost överallt. Fina möten med gamla vänner och lärare. Åkte därifrån med fullt av inspiration och glögg i magen (och lite vadmal i påsen).

mitt första livstycke

Hujedamig, i sommar har det inte blivit mycket sytt, jag har vandrat mer i blåbärsskogen än hållit i nål och tråd. Därför visar jag upp lite äldre, tidigare ofotograferade plagg. Det här är mitt allra första livstycke som jag sydde under mitt första år på Sätergläntan. Det utgår från min första uppmätning som var ett kalminksrandigt livstycke från Dala Floda. Mönstret förändrades dock lite, bland annat förlängdes ryggen och snörhålen byttes ut mot hyskor och hakar. Det är helt handsytt av svart vadmal med randigt bomullsfoder och används alldeles för sällan eftersom det är så rackarns varmt. Yllekjolen är den här.

Nu har det även dykt upp en fb-gillaknapp nedanför varje inlägg. Stort tack till Torbjörn Nääs för att du fixade det!

Foto: Lina Nääs

om två rutiga klänningar

Eftersom jag har en smått ohälsosam relation till klänningar valde jag att under mitt projektarbete på mitt andra år på Sätergläntan att mäta upp, dokumentera och sy en rekonstruktion av en tvådelad nyrokokoklänning.  Förlagan är en folklig modedräktsklänning som härstammar från Torsåker och är troligtvis från 1870-talet. Jag hade turen att få låna detta fantastiska originalplagg och fick ha det med mig under hela arbetes gång vilket jag tycker är en fördel vid sömnad av rekonstruktioner, då kan man hela tiden återvända till originalet för att se hur sömmarna är gjorda.

Livet på originalklänningen var till största delen sytt på trampmaskin. Eftersom jag inte har en fungerande trampmaskin valde jag att sy alla ”osynliga” sömmar på livet för hand.  För att utsidan av plagget ändå skulle vara så autentiskt med originalet som möjligt valde jag att sy alla stickningar på en symaskin som  har varit trampmaskin men blivit ombyggd till en elektrisk raksömsmaskin. Både min kjol och originalkjolen är helt handsydda.

Originalklänningen är sydd av tuskaftat halvylletyg, en kvalité som är nästan omöjlig att få tag i idag. Lyckligtvis fann jag efter idogt letande ett handvävt halvylletyg som kallas Gulleråsen på Leksands Hemslöjd som är ett rekonstruerat tyg efter en blus från Boda Socken i Dalarna. Det är kypertvävt så det har en annan bindning samt är något grövre originalet, men är rutigt och trots att det inte har samma färgställning som originaltyget är det nog så nära jag kan komma. Dessutom känns det extra roligt att tyget är ett rekonstruerat tyg, det ger starka bevis på att tyget har förekommit under slutet 1800-talet och är därmed tidsmässigt historiskt korrekt även om det har en annan färgställning. Detta är definitivt det roligaste plagget jag sytt.
Foto: Lina Nääs

yllebrakka

När vi under våren på Sätergläntan skulle sy byxor kunde jag inte sluta tänka på sportbyxor från 40-talet. Men eftersom jag är så otroligt svag för ylle och småpilldetaljer blev resultatet ett par byxor som inte är särskilt sportvänliga alls. För de första är de gjorda av kläde vilket är otroligt varmt och inte särskilt tvättvänligt.  För det andra knäpps de med en hel drös hankar och guldiga knappar i bak, vilket ioförsig är fint, men inte särskilt praktiskt då jag ytterst få gånger lyckats knäppa dem själv, vilket innebär att jag ständigt måste ha assistans för att komma i dem. Typiskt opraktiskt och osportvänligt och så typiskt mig.

foto: Lina Nääs