Livstycken

Förebilder, folkliga grejer och en intervju

www.malinbohm.se

Jag går tillbaka till rötterna, hittar inspiration i gamla bilder från min hembygd. Rotar bland gamla dräktdelar och plockar fram mina finaste maljor och band. Har klippt ut ett livstycke i svart fint kläde och tänker sy för hand. Ja, med nål och tråd bara, ingen electricitet inblandad! Det och bara det är handsömnad för mig. Då tar det en evinnerlig tid och det är precis vad det ska få göra.
Masniss Kisti, Sollerön www.malinbohm.se

Jag och barbarnet till Masniss Kisti (på bilden) håller på med ett stort folkligt projekt som också kommer ta en evinnerlig tid. Det känns spännande, bra och läskigt! Barnbarnet är nybliven 80-åring och är en av mina bästa vänner och det känns så fint att få spendera tid med henne. För övrigt så är kvinnor som Kisti min förebild och jag drömmer om att få bli en rikigt gammal och seg slöjdartant. En tant med starka nypor och smidiga fingrar. Oavsett om jag slöjdar som levebröd eller inte så kommer jag nog alltid att slöjda, att sluta slöjda skulle vara lite som att sluta andas tänker jag.

Livstycke sytt av Malin Bohm www.malinbohm.se

Här har ni ett annat livstycke. Jag tänker att livstycken kan vara det ultimata plagget och roliga att sy är de också!

Förresten så har jag medverkat i en intervju på fina bloggen Bland skog och hav som drivs av Hanna som bor i Skalmsjö i Ångermanland. Hanna delar med sig av vackra bilder och kloka tankar kring livet på landsbygden. Här klickar du för att läsa intervjun.

Sugen på liv

www.malinbohm.se photo Lina Nääs www.malinbohm.se photo Lina Nääs

Foto: Lina Nääs

Jag har tagit ett rejält kliv tillbaka nu. Förra veckan kunde jag inte andas, så fort jag försökte sy så kändes det som att jag skulle svimma. Jag fick hålla mig hårt i bordet för att inte trilla av stolen och sen sa jag skarpt till mig själv att det här går banne mig inte. Jag har varit inne i väggen en gång och jag tänker inte gå dit igen och jag känner igen symptomen allt för väl. Så då satte jag bara stopp. Sedan dess har jag slutat kolla mailen 40 gånger om dagen, har bara gjort det nödvändigaste som att packa webordrar, virkat lite, åkt skidor och gått långa promenader. Tänkt att jag ska nog sluta sy nu, på riktigt.

Men så kommer den ändå smygandes, sömnadslusten. Och jag tänker okej då. Men då får det vara på andra villkor och nu har jag bestämt mig för att den här våren får bli en lugn en. En vår där jag får sy mer för min egen skull och inte för att producera för att få en full webbshop. Inte pressa fram lusten. Det känns väldigt läskigt men samtidigt helt rätt, att skapa mer som ett barn, när jag har lust och vad jag har lust med. Och just nu har jag en väldig lust med att sy livstycken, så det kommer jag göra, om ett tag och i en långsam takt. Jag tänker låta mig skissa och prova olika material, ylle, linne och bomull. Jag tror att det blir bra, kanske inte för plånboken men för själen.

You might also like:

Livlig inspiration

Ett annat liv…

Mitt första livstycke

Tankar kring ett slöjdigt sommarprat

www.malinbohm.se

Lyssnade ni på Jögge Sundqvists sommarprat häromdagen? Det gjorde jag och jag log precis hela tiden. Jag tycker att det verkligen var på tiden att en slöjdare fick sommarprata, det känns som att slöjden ofta faller i skymundan när det pratas om svensk kultur, trots att vi i det här landet har många grymt duktiga slöjdare och en slöjdvärld som sjuder av liv och påhittighet.

Jögge är en av mina förebilder, trots att han är träslöjdare inspireras jag av det som kommer hur hans händer. Egensinniga slöjdföremål, tradition och nytänk i ett och samma paket. Ofta med en stor dos underfundighet. Han är också en fantastisk pedagog och föreläsare.

I sitt sommarprat förklarar Jögge för en kulturredaktör om varför han kallar sig slöjdare och inte konstnär och vrider och vänder på det från olika håll. Han berättar om vad slöjd är på ett vis som känns konkret, genom en kärlek till material, tradition och handaskicklighet. På ett poetiskt sätt berättar han om hur han på knarrande snö går ut och hämtar sitt slöjdvirke, om hur han känner samhörighet till tidigare generationers slöjdare och slöjdföremål. Men också om hur han förnyar slöjden. Jag tror att många som slöjdar kan känna igen sig i ödmjukheten inför materialen och historien. Att förvalta ett arv men ändå våga göra något nytt. Jag hoppas att han genom sitt sommarprat kan sätta slöjden mer på agendan för våra politiker, för slöjden är viktig. www.malinbohm.se foto lina nääs

Handsytt folkligt livstycke och kjol sydd av mig. Foto: Lina Nääs

Jag fastnade speciellt för när han berättade om slöjdidentieten. Precis som Jögge kallar jag mig helst också slöjdare, även om jag långt ifrån har hans kunskap och erfarenhet. Men för en människa som inte är en del av slöjdvärlden kanske begreppet känns svårt att ta till sig, kanske även lite negativt. Många människor jag möter backar lite vid ordet slöjd eftersom de haft dåliga erfarenheter av skolslöjden. Men för mig är orden slöjd och slöjdade ord som är förknippade med värme och styrka. Stolta ord. Så när folk säger till mig ”men då är du designer” så slår jag bakut. Inte för att det är något fel med att vara designer utan för att jag inte identifierar mig som det. Jag är utbildad på slöjdskolor, mitt skapande är sprunget ur ett kunnande om material, sömmar och textilhistoria. Det jag tillverkar ska alltid ha en praktisk funktion i första hand. Kläderna ska kunna bäras, nästan jämt. Och jag vill vara med i hela processen, jag vill rita mönster, klippa ut, sy och pressa. Vara med vid varje liten söm, lära känna materialen. Det är främst ur händerna det kommer, inte ur huvudet. Och jag gillar, precis som Jögge, att jobba ”un-plugged” d.v.s. utan elektricitet. När jag får sy helt för hand, jobba långsamt och vara underkastad materialen, då mår jag som bäst…därför kallar jag mig slöjdare.

Vad har du för skapandeidentitet? Har du tankar kring slöjd och slöjdande? Skriv gärna i kommentarsfältet. Och missa inte att lyssna på Jögges sommarprat och spana in hans hemsida här.

Du kanske också gillar:

Mitt första livstycke

Jag ska plocka bär och väva vadmal innan jag har blivit allt för tung..

Livet och slöjden

Det gamla år framgånget är

www.malinbohm.se

Sähär när år 2012 närmar sig sitt slut tänkte jag göra en kreativ återblick, för att få lite koll på att jag faktiskt gör saker även om tiden sällan räcker till. Det blev mycket små- och garnslöjdande och inte så mycket sytt.  Det jag tycker bäst om detta år är Max skjorta, han är så fin i den och så använder han den ofta vilket gör mig glad i sömnadshjärtat.  Nästa år blir det mer sytt, däribland många klänningar –  för det har jag bestämt!

röd sjalvåttär

Grön sjal

Max skjortarandig klänningPetra och Johans kudde 2

Höstsjalen 083 maxelus 240 maxelus 128 maxmesma 032Margit och Mojje-27

Kappan och sjalen Malin Bohm Gott nytt år på er! Vi ses 2013.

Foto 1,3 & 13: Lina Nääs

Där liven bor…

Livstyckena bor numera i butiken Grön Form och ligger i Leksand. Det är en fin liten butik som ligger i ladan bakom Lop-Nor och där säljs växter och fina kläder i bra material. För med info, kontakta Charlotte på 076-8010845.

Öppettider: onsdag-fredag 12.00-18.00 lördagar 10.00-14-00

Adress: Insjövägen 8, Leksand

Hej hej!

När jag kom hem efter livstyckesleveransen/loppisrundan fick jag roa mig med lite inte-tänka-slöjd. Det är lyx.

Ett annat liv…

Jag älskar livstycken. Med sina färger och mönster och maljor kan de vara mer som smycken än plagg och det passar mig utmärkt eftersom jag har svårt för att ha smycken utan att tycka att de är i vägen. Det här livstycket hör inte till någon folkdräkt utan kan användas hursomhelst och närsomhelst. Det är sytt av gammalt madrassvar som jag fått av Salas Gunnel, hon ringde mig en dag för något år sedan och ville ge mig tyg och några veckor senare hade jag flera kassar med bland annat gamla madrassvar och handvävda handdukar. Mums! Så stort tack Salas Gunnel och tack till alla andra fina människor som ger mig skatter med gamla garner, tyger och klänningar!

Livstycket är iallafall sytt med blandning av modern mönsterkonstruktion, prinsesskärning fram och förskjuten sidosöm på folkligt vis bak. Själva formen utgår från ett uppmätt bod från Sollerön. Fodret är av gamla handvävda handdukar. Mitt fram sitter remsor med Rättvikskattun och maljor från ett gammalt Leksandsliv. Liknande livstycken finns snart till salu i en butik nära dig (ja eller åtminstone nära mig.)

Fotografierna är tagna på gambälgardn (hembygdsgården) på Sollerön. En gård som är väl värd ett besök och som nu på sommaren har ett litet mysigt café, tror att det är öppet mellan 11-17 varje dag. Fotografierna är tagna av min favoritfotograf och bästa vän Umma.

Och glöm inte min tävling, det är fortfarande några dagar kvar tills jag lottar en vinnare.

I have made a new folkloristic west of recykled fabrics.

Fyrflätning har varit väldigt vanligt på Sollerön, liksom tvåändsstickning och båtbygge.

Lånngkasungg – långrock till Sollerö mansdräkt gjord av skinn med pälsen inåt.

Foto: Lina Nääs