Om sånt som är gammalt

Förebilder, folkliga grejer och en intervju

www.malinbohm.se

Jag går tillbaka till rötterna, hittar inspiration i gamla bilder från min hembygd. Rotar bland gamla dräktdelar och plockar fram mina finaste maljor och band. Har klippt ut ett livstycke i svart fint kläde och tänker sy för hand. Ja, med nål och tråd bara, ingen electricitet inblandad! Det och bara det är handsömnad för mig. Då tar det en evinnerlig tid och det är precis vad det ska få göra.
Masniss Kisti, Sollerön www.malinbohm.se

Jag och barbarnet till Masniss Kisti (på bilden) håller på med ett stort folkligt projekt som också kommer ta en evinnerlig tid. Det känns spännande, bra och läskigt! Barnbarnet är nybliven 80-åring och är en av mina bästa vänner och det känns så fint att få spendera tid med henne. För övrigt så är kvinnor som Kisti min förebild och jag drömmer om att få bli en rikigt gammal och seg slöjdartant. En tant med starka nypor och smidiga fingrar. Oavsett om jag slöjdar som levebröd eller inte så kommer jag nog alltid att slöjda, att sluta slöjda skulle vara lite som att sluta andas tänker jag.

Livstycke sytt av Malin Bohm www.malinbohm.se

Här har ni ett annat livstycke. Jag tänker att livstycken kan vara det ultimata plagget och roliga att sy är de också!

Förresten så har jag medverkat i en intervju på fina bloggen Bland skog och hav som drivs av Hanna som bor i Skalmsjö i Ångermanland. Hanna delar med sig av vackra bilder och kloka tankar kring livet på landsbygden. Här klickar du för att läsa intervjun.

En liten bit av Leksand

Kudde sydd av Malin Bohm www.malinbohm.se/blogg Kudde sydd av Malin Bohm www.malinbohm.se/bloggOm ni tror att jag fått kuddmani så tror ni rätt. På sistone har jag sytt många kuddar där jag tar vara på äldre handvävda tyger. Här ovan ser ni en bland annat två kuddar med ett mittparti som består av en bit av ett förkläde till Leksandsdräkten. Givetvis var det inte brukbart som förkläde längre, jag skulle inte klippa i hela dräktdelar, men stora delar var hela och fina och får nu tjäna som kuddar istället. En värdig sista resort för en bit kulturhistoria om ni frågar mig. Baksidan på kudden är sytt av ekologiskt linnetyg. Kuddarna kommer snart finnas i en butik nära er.

Tvätt och tunnbröd

www.malinbohm.se/blogg

Idag var det bra torkväder, så jag passade på att tvätta upp lite gamla tyger som väntar på att få komma in i tygförrådet. Eftersom jag köper mestadelen av mina tyger på loppis vill jag alltid tvätta dem först, även de som är oanvända. De på bilden ovan är helt fantastiska gamla tyger från kring åren 1930-1940. Blommiga och av sån där härlig tunn bomullskvalitet som inte går att hitta idag. Jag kan knappt vänta på att få sy plagg och annat fint av dem.

bakudag www.malinbohm.se/blogg

Så till något helt annat. Förra helgen bakade vi tunnbröd. En vän till familjen är närmare uppfödd i en bagarstuga så hon erbjöd sig att lära mig och Max att baka. Det var så himla roligt och svårt! Men nu ska vi bannemig kicka igång bakugnen hemma hos pappa. Jag gillar verkligen principen att baka massa bröd och ha länge, istället för att baka lite då och då. På samma sätt som jag gillar att fylla källaren med syltburkar och saftflaskor. Det är någon slags samlargen det där tror jag.

Jag vet att de lärde tvistar om vad som är ”äkta” tunnbröd och vad som inte är det.  Här på ön består tunnbrödet enbart av kornmjöl och potatis. Någonannanstans är tunnbröd något annat och det är helt okej! På ön finns det även en tradition av att baka läfsor och tjockbulla. Men att baka tunnbröd är väl en sån där sak som man måste kunna då man kommer från mina hemtrakter. Och så är det bra om man kan sticka tvåändsstickning och sy. Jag antar att det är bara att ta på sig storstövlarna och axla kulturarvet.

Med detta spretiga inlägg önskar jag er en trevlig helg!

En rutig klänning

www.malinbohm.se/blogg

Här kommet bilder på mitt senast sydda. En rutig klänning av tunt bomullstyg från tidigt 1900-tal. Jag tycker mycket om modellen, så det kommer nog bli fler klänningar av samma mönster. Jag tänker lite på bullerbyn och på dammiga grusvägar.

Klänningen är fotad mot dörren till fjosä i min pappas lada.

www.malinbohm.se/blogg www.malinbohm.se/blogg www.malinbohm.se/blogg

Infodringen i ärmhålen är fastsydd för hand med fållstygn, men det syns inte på utsidan.

www.malinbohm.se/blogg

Knoppen på dörren är alldeles blank efter århundraden av händer som öppnat den. Sånt där kan få mig alldeles knäsvag, spår av liv från tidigare generationer.

www.malinbohm.se/blogg

Förresten så har jag tagit mig i kragen och skaffat en sån där fräsig bloglovin-knapp. Vill du följa bloggen via bloglovin så klicka på ikonen till höger eller genom att klicka här. Hoppas ni har det fint!

Ta hand om dina ylleplagg

Många av mina icke-textilnördsvänner rådfrågar mig ofta om hur de ska sköta sina ylleplagg så då tänkte jag att det kanske är några av er som också har funderingar, så nu vill jag dela med mig av lite tips på hur jag brukar göra. Detta är alltså ingen lag utan bara en beskrivning på hur jag sköter mina ylleplagg, det finns säkert folk som gör på andra sätt :)

Säkerligen är det många av er som redan kan allt det här så ni får väl titta åt ett annat håll en stund.

sjal och livstycke oktober 2010 005  Yllekappa – vädra eller snötvätta. Foto: Lina Nääs

Som ni säkert har märkt är ylle något av ett favoritmaterial för mig och det finns flera anledningar till det. Dels så är det snyggt, hållbart (om det är av bra kvalitet) men så är det också ett levande material som andas och rengör sig självt. Ja det är sant! Så det bästa sättet att sköta sina ylleplagg är helt enkelt att vädra dem ofta för att hålla dem fräscha. Kappora, folkdräktströjorna och livkjolarna brukar jag bara hänga ut och vädra efter användning, alternativt lägga i snön för snötvätt. Vädra kan du ju göra med alla plagg egentligen, oavsett material – ju mer vi vädrar desto mindre tvättar vi sönder vår jord.

sukkor

Raggsockor – handtvätt

(Sockorna är stickade av Hanna Waller)

Men ibland så behöver ylleplaggen tvättas och då rekommenderar jag handtvätt. Sen kan man ju kemtvätta också men hittills har jag inte behövt kemtvätta något i mitt liv, vilket ioförsig kan ha och göra med att jag medvetet försöker undvika kemikalier. Det jag handtvättar är främst plagg som stickade koftor, raggsockor, vantar och sjalar. Om raggsockorna är hårt smutsade så brukar jag köra dem på tvättmaskinens ullprogram, men mina finaste mönstrade vågar jag inte köra i maskin. När jag tvättar ylleplagg för hand använder jag alltid ett milt tvättmedel som heter diadavin som jag köper av fina företaget färgkraft. Och som ni säkert vet så mår ylle inte bra av att vara i för höga temperaturer så jag tvättar alltid mina ylleplagg varsamt i ljummet vatten. Eftersom ylle krymper då man gosar för mycket med det ( i varmt vatten) är det varsamma händer som gäller (inget gnuggande på tvättbrädan – då kommer dina raggsockor passa en mycket mindre fot än din efteråt). Så tycker ylle inte om för drastiska temperaturskillnader så jag brukar efter tvätten skölja mina ylleplagg i stegvis kallare vatten. OBS! Ylleplagg mår bra av att torka liggandes efter tvätt, hänger du upp en yllekofta då den är blöt riskerar du att ha ärmar som går ner till knäna sen. :)

IMG_4284-2-1024x683

Ylletröjor och koftor – vädra eller handtvätta. Koftan på bilden har jag ärvt av min mormor och  är med sina många år på nacken i väldigt fint skick trots att den aldrig är tvättad, bara vädrad. Foto: Lina Nääs

Hoppas att ni fått något tips och ha en fin söndag! Nu ska jag ut och lapa lite sol.

En storsjal och en mindre

Margit och Mojje-53Margit och Mojje-52Margit och Mojje-48 IMG_42211

Medan det väntas på kuddbilder vill jag visa er två fina sjalar som jag har till dräkten. Storsjalen köpte jag av en kvinna i Kättbo i somras och den lilla på en antikaffär häromdagen. Den lilla är så otroligt blot att ha mot kinden. Båda har nog mer än hundra år på nacken, precis som jag gillar det.

P.S. Tack för era fina motiveringar i sjaltävlingen i föregående inlägg. Det kommer vara hur svårt som helst att välja en vinnare. Ni som vill vara med och tävla har fortfarande tid på er att skriva en motivering :)

Foto: Lina Nääs

Margitas väjttröjja

Margit och Mojje-24

Det här är Lina Margit Andersson. Hon är en av de bästa människor jag vet. Snällare människa går nog inte att hitta och någon som fördjupat sig med en sådan iver över Solleröns kulturhistoria finns nog inte. Dessutom har hon skrivit en ordbok över Soldmålet för att det med säkerhet ska bevaras. En underbar människa helt enkelt.

För många år sedan klippte Margit ut en vittröja som blev liggande i en garderob, osydd. Tills nu, då jag har sytt ihop den åt henne. Själva tröjan är hopsydd på maskin men sömmarna är fällda för hand och hela tröjan är kantad av en efterstygnsstickning. Enligt originalet, som jag tittade på, och Margits önskemål fick tröjan blå slag istället för en klädeslist.

En blåsig men otroligt vacker vinterdag tog jag och Umma med Margit och en massa av hennes gamla fina sjalar ner till sjön. Margit berättade att den sjal hon bär runt huvudet använde hon mycket i sin ungdom och då kom tanterna och ryckte i den och frågade vad det var för en tokån sjal hon hade. Nogadän var det tydligen redan på den tiden…

Det råkade bli lite många fina bilder och jag hade svårt att välja så ni får stå ut med en liten folkdräktskavalkad. Fler kommer ni inom kort hitta på Ummas hemsida.

Margit och Mojje-9Margit och Mojje-2

Margit bär kelingatt för att hon är en gift kvinna. En ogift kulla, som jag, bär uppombindning.

Margit och Mojje-25Margit och Mojje-31Efterstygnstickningar längs hela kanten. Sydda med grov vaxad lintråd.

Margit och Mojje-36

Margits mammas gamla sjal och den röda boden med kråkspark.

Margit och Mojje-32

Tvåändsstickade vantar.

Foto: Lina Nääs