Frågor och svar

F&S: om att bo där jag bor


Malin Bohm en blogg om slöjd, odling och landsbygd www.malinbohm.seFråga: Hej! Jag undrar om du bara ser fördelar med att bo som du bor eller om du någon gång skulle vilja bo annorlunda. Bor dina vänner i närheten av dig? Om du inte hade varit aktiv på sociala medier, hade det känts annorlunda att bo där du bor isåfall? Vill också säga att jag tycker du har en av de vackraste bloggarna jag sett!

/Solvieg

Svar: Hej Solvieg! Tack för din fina fråga, den har jag funderat på många varv i huvudet. Jag har, som ni säkert förstått, ett mycket kärleksfullt förhållande till min hembygd. När jag gick på gymnasiet så var det helt självklart att jag skulle flytta härifrån, men det har också hela tiden varit självklart för mig att jag skulle flytta ”hem” igen. Sedan jag tog studenten har jag bott nästan åtta år på andra orter, men så fort jag fick en ledig stund så åkte jag hem. Under de här åtta åren flyttade jag också minst en gång om året vilket var slitsamt och jag längtade mycket efter att få slå ner roten på en plats och stanna där.

Malin Bohm en blogg om slöjd, odling och landsbygd www.malinbohm.se

Det har varit roligt att bo i städer, ha massa vänner och olika aktiviteter nära till hands, men det var ändå alltid något som fattades för mig. Jag saknade skogen, bergen och min familj. Jag saknade att ha en trädgård. Så för mig är de självklara fördelarna med att bo här att lätt kunna ta mig ut i skogen, att kunna bada i skogssjöar, att ha en trädgård att påta i, att kunna träffa mina föräldrar i vardagen. En annan fördel är att jag här har möjlighet att leva billigt och det ger mig större frihet att göra sådant som jag vill. Jag tycker också om det trygga sociala sammanhanget som finns här, så som det känns nu så vill jag gärna bo här resten av mitt liv.Malin Bohm en blogg om slöjd, odling och landsbygd www.malinbohm.se

Malin Bohm en blogg om slöjd, odling och landsbygd www.malinbohm.se

Det förstås mer isolerat på landsbygden än i en stad. När jag bodde i Uppsala hade jag väldigt många likasinnade vänner. Jag kan sakna att kunna träffas närsomhelst, gå på café och dansa Lindy Hop. Där jag bor är det svårare, jag har fina vänner här men många bor flera mil bort och då blir det nästan omöjligt att träffas spontant. Dessutom är det lite knepigt att åka kollektivt så då blir man bilberoende och det är en jobbig fråga om man värnar om miljön, jag vill åka så lite bil som möjligt men ändå träffa mina vänner. Då är det förstås positivt med sociala medier där jag kan få ta del av mina vänners vardag utan att det sliter varken på miljön eller min plånbok. Jag har också lärt känna vänner via sociala medier, bland annat Jessica som också bor i Dalarna som blivit en nära vän tack vare instagram. Hurra för det! Så sociala medier är något som jag ser som positivt men jag skulle inte säga att sociala medier är avgörande för att jag ska kunna bo där jag bor, kanske avgörande för att kunna driva ett företag, men jag hade bott här oavsett. Det är min grund i livet, min boplats, det andra får formas runt det. Jag är samtidigt väldigt glad att jag bott på andra orter, jag tänker att det är positivt att vidga sina vyer och träffa människor som kommer från andra kulturer. Så jag är nöjd över att jag flyttade iväg och nöjd över att jag flyttat hem igen.

Malin Bohm en blogg om slöjd, odling och landsbygd www.malinbohm.se

Den vanligaste frågan

www.malinbohm.se/blogg foto lina nääsJag har länge fått många mail med samma fråga, och trots att jag gjort iordning en sida där det står svaret på frågan, så fortsätter mailen att trilla in. Frågan är vart jag köper mina klädmönster och svaret på den är entydigt: jag köper inga mönster, jag konstruerar dem själv. Med mönsterpapper, blyertspenna och linjal. Syr upp, provar, ändrar i mönstret, syr upp igen. Ja det är ett himla bestyr innan det kommer fram ett mönster som fungerar. Klädsömnaden är bara en del av skapandet och det knepiga är oftast mönsterkonstruktionen. För mig är det viktigt att skapandet är mitt, rakt igenom. Från första blyertsstrecket på mönstret till sista stygnen vid fållen. På bilden ovan ser ni en klänning och pelerin som jag gjorde mönster till och sydde för några år sedan.

Sedan syr jag en del folkliga plagg också, men då använder jag mig inte heller utav köpemönster utan utgår oftast från ett orginalplagg som jag mäter upp, och därefter gör ett mönster utifrån uppmätningen. Det är ett pilljobb, men himla roligt om man är lite nördig, och det är ju jag. Här kan ni exempelvis se en nyrokokoklänning och dess förlaga. Ibland när jag syr folkligt så utgår jag från foton eller ritade bilder av folkliga plagg, Max två skjortor är exempel på det, båda en rätt klassisk folklig mönsterkonstruktion med raka stycken och ärmkilar. Jag älskar att blanda den folkliga mönsterkonstruktionen med den mer moderna och att göra mönster är en del i mitt skapande som jag verkligen älskar, och jag vill verkligen få till mönster till försäljning om inte allt för lång framtid.

Foto: Lina Nääs

Ny blusmodell och lite svar

Randig blus av Malin Bohm www.malinbohm.se/blogg

Såhär är det. Jag är en väldigt ostrukturerad person. Eller ja, kanske snarare att jag har svårt att jobba från a till ö i en rak linje. Jag tar alltid små snedspår och börjar jobba med annat. Jag tror att det är anledningen till att jag inte kan läsa en bok i taget, snarare läser jag sju. När jag var liten så envisades jag dessutom med att ha alla pågående böcker under huvudkudden, en hel hård bokhög under huvudet varje natt med andra ord. Nu har jag börjat lägga böckerna på nattduksbordet istället. I en hög. Och så har jag har minst tio olika virk- och stickprojekt på gång samtidigt. Ofta utspridda över hela huset. Så jag kan välja projekt efter humör eller utifrån det som ligger närmast just då. Samma är det med sömnaden. Så igår, när jag egentligen skulle göra något helt annat, kunde jag inte sluta tänka på en blusmodell och så slutade det ju såklart med att jag sydde den istället. Jag antar att jag bara får acceptera att det är så jag är. Något slags kreativt kaos i hjärnan. Känner ni igen er?

På bilden är blusen inte riktigt klar. Men jag gillar modellen med rynk i midjan och knytband bak, så den kommer nog hamna i webshopen när den öppnar. Och på tal om det så får jag mycket frågor om när min webshop öppnar på mailen, instagram och i kommentarsfältet. Svaret är att jag inte vet. Jag har någon slags förhoppning om att öppna i juni, men det kan bli mycket senare. Det jag håller på med just nu är att jobba fram olika plaggtyper utefter den vision jag har i huvudet, och det behöver få ta sin lilla tid. Det är inget jag vill stressa fram på något sätt, jag vill hinna njuta på vägen. Så ni får hålla er till tåls ett tag till.

Så får jag väldigt många förfrågningar på om jag tar beställningar och eftersom jag har fullt upp med annat nu tackar jag nej till allt. Men jag blir väldigt glad över alla förfrågningar och alla peppande ord!