Växtfärgning

När det lider mot höst…



…har jag turen att få vackra Umma framför kameran, istället för bakom, iklädd min senaste virkesjal. Den virkas nästan som den här fast den har dubbla stolpgrupper i mitten, så att en ryggrad bildas och  virkningen börjar från nacken och söker sig neråt istället för från botten och upp. Den är gjord av tvåtrådigt  ullgarn färgat med björklöv, stenlav och krapprot.

I have crocheted a shawl of plant dyed yarns.

Krapprött

Jag har en bekännelse – jag kan inte sluta virka sådana här sjalar. Jag har tappat räkningen på hur många jag virkat. Det började med den här och sedan har det blivit en hel drös till, bland annat de här. Många har jag gett bort men min senaste, som ni kan se på bilderna, tänker jag behålla alldeles för mig själv. Den är virkad av garn som jag växtfärgade med krapprot i somras.

Anledningen till att jag inte kan sluta virka sådana här sjalar är nog att det så lätt att bara ta med virkningen överallt. Jag virkar lite på tåget, på kafferasten, medan soppan kokar och på alla andra småstunder jag kan hitta. Som en slags terapislöjd. Svårt är det inte heller så om någon vill kan jag visa hur man gör – men jag varnar er, har man en gång börjat är det svårt att sluta.

För övrigt så är kjolen sydd av mig, fler bilder på den hittar ni i mitt galleri.

 Foto: Max Wikström