Frågor och svar

F&S: om slöjd i familjen


Tvåändsstickade vantar av Kjerstin Collin www.malinbohm.se/blogg

Tvåändsstickade vantar till min dräkt, stickade av mormorn i ramen till höger.

Fråga: Jag är lite nyfiken på din familj, har du vuxit upp i ett slöjdande hem eller är det någonting du plockat upp själv?

/Matilda

Svar: Hej Matilda! Jag kan inte säga att jag vuxit upp i en slöjdande familj i den bemärkelsen att mina föräldrar livnärt sig som slöjdare/hemslöjdskonsulenter eller haft något annat slöjdigt yrke. Däremot så har slöjdande människor och slöjdföremål alltid funnits naturligt runtomkring mig. Min mormor slöjdade väldigt mycket, vävde, sydde, broderade och stickade fina tvåändsstickade vantar.  Mormor har också sytt min dräkt, så jag känner att jag bär en bit av henne när jag har den på mig. Min mamma har också alltid haft något i händerna. Under uppväxten har jag sett henne sticka, virka, brodera och sy. Nuförtiden så stickar hon mest.

Petssonpappan www.malinbohm.se/blogg

Min pappa är ett kapitel för sig. Han är en riktig Pettsonpappa. I sin ungdom ritade han en del och jag önskar att han hade fortsatt med det. Men han var nog lite för praktisk för att ens komma på tanken att söka någon konstnärlig utbildning. För min pappa är ingenting omöjligt, går något sönder då lagar man det själv. Köpa nytt görs bara i yttersta nödfall och helst inte alls. Han har mycket praktiska och kreativa lösningar på det mesta, men skulle nog inte kalla det han gör för slöjd även om jag kan se att mycket av det är just det.

www.malinbohm.se/blogg

Jag tror att en stor anledning till att jag slöjdar idag är att jag har fått hålla på. Ganska tidigt fick jag en egen garnkorg och jag har fått hålla på med det mesta som fallit mig in. På bilden ser ni mig i full färd med att bygga mitt eget dockhus. Jag kan inte minnas någon gång att mina föräldrar tvingade mig att vara kreativ, det var mer så att om jag själv ville så fanns det möjlighet. Fanns det inte material hittade jag väl något i skogen. Byggde gubbar av grenar, broderade små dukar, målade korgar, stickade halsdukar till mina dockor. Ingenting var omöljigt och det fanns ingen som helst press från mina föräldrar. Det tror jag är den stora anledningen till att jag slöjdar idag, eftersom slöjd i min barndom alltid varit något positivt. Skolslöjden kändes dock som raka motsatsen till det, speciellt på högstadiet, hu!

Tåjta www.malinbohm.se/bloggSedan får vi inte glömma att det funnits slöjdföremål runtikring. Föremål som jag aldrig tänkt på som slöjdföremål förrän jag gått på slöjdutbildningar. Vi har t.ex. alltid plockat bär och svamp i spånkorgar, haft handvävda mattor på golven, broderade dukar m.m. I uthusen har jag skrotat runt bland svepaskar, kardor, spinnrockar och gammalt skrot, utan att ha förstått vad det varit. Vår granne var från Våmhus och gjorde Våmhuskorgar och där rännde vi ungar och tittade på. Det var hur spännande som helst. Så att det funnits runt mig är helt klart, men det är inget jag förstått förrän jag blivit äldre, nu känner jag en tacksamhet över att jag fått växa upp så. Nu kanske det låter som en överpittoresk barndom där alla slöjdade hela tiden och så var det inte, det var bra mycket mer orientering och skidåkning än slöjd. Men att det fanns slöjdföremål och slöjdande människor runtomkring mig har nog i allra högsta grad påverkat att jag slöjdar idag.

F&S: om inspiration

Fråga: Åh, jag har precis hittat hit. Så fin blogg! Jag undrar om du har tips på bra bloggar, pinboards eller instagram-konton med bra inspiration? Själv håller jag på att lära mig sy och kan sen tidigare virka och är inne i nån jättekreativ fas men mycket av de jag hittar på nätet är väldigt puttinuttigt och i trikåtyg – alltså smått själadödande. Speciellt om du har tips på inspiration till barnkläder då jag har en tvååring och snart en nyfödd. I övrigt inspireras jag mycket av dian fina bilder!

/Astrid

Karl Lärka www.malinbohm.se/blogg

Svar: Hej Astrid och varmt välkommen hit. De flesta slöjdbloggar jag följer hittar du under min länklista här till höger. En blogg som jag tror att du skulle gilla är Posie gets cosy en blogg med kvalitativ slöjd, fina bilder och mycket barn. Jag har lite dåligt med tips på vart du kan hitta barnkläder, men jag tänker att ni som läser det här säkert har bättre koll på andra slöjdiga bloggar, instagramkonton eller pinboards att tipsa Astrid. Så tipsa gärna i kommentarsfältet.

Jag följer en hel del fina slöjdare på instagram, här följer en lista på några av dem:

Jag inspireras av andra slöjdare, men jag hittar också mycket inspiration på andra ställen. Boken på bilden ovan Kråk Ulof i Bäck å ana rikti fok. Fotografier av Karl Lärka 1916–1934, är en av mina finaste böcker med fantastiska foton av min favoritfotograf Karl Lärka. Den rekommenderas varmt! Jag hittar också inspiration i bloggar som inte alls handlar om slöjd, där är det är mer bilder, stämningar och texter som kickar igång min kreativitet. Men den mesta av inspirationen hittar jag i skogen, så har det varit ända sedan jag var en liten parvel. Kanske lite OT men ändå.

www.malinbohm.se/blogg

F&S: om företagande och skapande

Fråga:  Hur tänker du kring slöjden som yrke/försörjning, behöver du ”komplettera” med annat jobb för att få det att gå runt eller kan du leva på ditt skapande? Har ditt förhållande till ditt skapande ändrats sedan du börjat med det på ett professionellt plan?

/Anna Maria

Svar: Hej Anna Maria! Jag tänker kring slöjden som försörjning mest hela tiden faktiskt. I nuläget kan jag inte leva på mitt skapande utan kompletterar med annat jobb (främst säsongsjobb) och lite stipendiepengar för att få det att gå ihop. Min dröm är att kunna leva helt och hållet på det jag skapar. Jag registrerade mitt företag för snart ett år sedan, men då gick jag direkt från heltidssjukskrivning in i företagande (inga frågor om det tack). Det vill säga att istället för att vara sjukskriven till stor del och arbetsträna litegrann så valde jag att hoppa av hela den karusellen och starta företag istället. Det kändes som den enda lösningen för mig. Så jag har egentligen inte kommit igång på riktigt med mitt företag på riktigt förrän i oktober förra året och än är jag i en uppstartningsfas. Jag har behövt jobba långsamt och få göra det på mina villkor i min egen takt. Som ni förstår har jag det inte så fett ekonomiskt, men det är också en av de saker som driver mig. Att se hur lite jag kan klara mig på för att gå runt. Både jag och min sambo när en dröm om att till stor del vara självförsörjande på grönsaker och vi försöker ständigt hitta nya sätt att dra ner på våra omkostnader. Jag prioriterar bort att konsumera saker och åka på semestrar för att få må bra varje dag, för att få göra det jag älskar en stor del av min tid och framförallt för att få styra över min tid. Än så länge känns det motiverat för mig och jag tänker fortsätta så länge det känns roligt. Om jag aldrig kommer till den punkten där jag kan leva på mitt företag så är det så, men då vet jag att jag iallfall har gjort ett ärligt försök och det känns väldigt bra i magen.Malin Bohm www.malinbohm.se/blogg

Mitt förhållande till mitt skapande har förändrats sedan jag börjat göra det mer ”professionellt”. Tidigare försökte jag hitta tid till skapande på kvällar och helger och det kändes som att jag aldrig hade så mycket tid till det som jag ville. Nu har jag mycket tid till skapandet och det är hur roligt som helst de flesta dagar, men vissa dagar har jag inte lust alls. Jag kanske känner mig trött och ofokuserad, men då måste jag prestera ändå för det är mitt jobb och jag måste göra det. Så är jag ju inte så sugen på att sy när jag är ledig, eller jag måste bli bättre på att inte sy på ledig tid så att inte all tid bara blir jobb. Eftersom slöjden i många år nu varit mitt stora fritidsintresse så måste jag nu hitta på annat att göra på kvällarna. Men jag måste erkänna att det är väldigt svårt för mig…men nu när odlingssäsongen drar igång kan jag pyssla med det på fritiden.

Tidsaspekten spelar också in, tidigare när jag skapade mer för min egen skull kunde jag låta projekt ta hur lång tid som helst och det kan jag inte nu då jag måste hålla mig inom en rimlig tidsram för att plaggen/föremålen inte ska bli allt för dyra. Så är det också något som händer i kroppen när jag sytt samma sorts plagg många gånger, händerna känner igen hur mönsterdelarna ska ligga mot varandra, hur sömmar ska pressas. Hur plagget ska sys har liksom satt sig i muskelminnet och det är fascinerande tycker jag. Det gillar jag verkligen, då tänker jag att jag jobbar på en liten fabrik. Min egen lilla enmansfabrik och det känns himla roligt. Samtidigt som jag känner att jag också behöver låta mig ta tid till evighetsprojekt också, för de är ju de som är roligast. När jag får nörda ner mig och sy för hand och låta det ta all tid i världen. Balansen mellan de där olika sätten att skapa, den letar jag efter…

Fråga:Jag älskar din blogg och tycker att du skapar så fina saker! Jag är på gång att börja sälja egna saker också och undrar hur du tänker kring prissättning och hur du kom fram till den ”linjen” du kör. För du verkar ha träffat precis rätt!

/Elin

Svar: Hej Elin! Prissättning är jättesvårt, verkligen. Jag rekommenderar alla som vill sälja sina egna saker att gå en bokföringskurs av något slag. När jag gick i tvåan på sätergläntan hade vi företagsekonomi med Jögge Sundqvist en hel vecka och då lärde jag mig massor om hur man kan tänka kring slöjd och företagande. Har du möjlighet att gå på en av hans föreläsningar så gör det! Jag också gått bokföringskurs genom W7 i DalarnaNågot som jag förstod när jag gick de här kurserna är hur otroligt mycket av varans pris som försvinner i form av moms, sociala avgifter och skatt. Så den biten måste man ha koll på! Priserna jag har är uträknade efter tidsåtgång, materialkostnader m.m. Men en sak man kan tänka på är att det inte går att bara ta betalt för tiden det tar att skapa produkten, det finns en massa andra saker runtikring i ett företag som också måste bakas in i priset på varje produkt. Det kan vara lokalhyra, maskiner, kostnader för hemsida/webshop/fysisk affär o.s.v. Sedan är prisbilden olika beroende på om man säljer själv eller via återförsäljare.

Jag jobbar inte bara med sömnad i mitt företag, jag gör allt annat i företaget också. Som att sköta marknadsföring, bokföra, packa och skicka varor, skriva alla texter till hemsidan och webshopen, fota alla produkter. Ni förstår att allt det där runtikring tar en massa tid. Jag känner att jag bara börjat lära mig allt det här med företagande och har redan nu insett att jag ligger lite lågt i mina priser. Det ser säkert väldigt dyrt ut i webshopen, men det är väldigt lite av de pengarna som faktiskt hamnar i min plånbok. Jag rekommenderar alla som har funderingar kring prissättning att läsa det här inlägget av Underbara Clara som handlar om ”konsten att ta betalt” samt att lyssna på det här avsnittet av podden inspirationskällanAnna Ileby är med och pratar om företagande och prissättning. Samt fråga människor i omgivningen om hur de tänker kring priser och hur de gör i sina företag.

Podden inspirationskällan drivs av Sandra som har en väldigt fin och inspirerande blogg. Tips tips!

Ylleklänning sydd av Malin Bohm www.malinbohm.se/blogg foto Lina Nääs

Ylleklänning med pelerin. Fin, men för varm för att användas ofta. Foto: Lina Nääs

Nu hoppas jag att jag tolkar dig rätt med din fråga kring min ”linje”. Min linje är något som jag gått och funderat på i flera år. När jag gick på Sätergläntan så ville jag utmana mig själv i varje nytt plagg, jag sydde aldrig samma skärning två gånger, provade hela tiden nytt. Gjorde massa tidsödande detaljer som skoningar, sydde fast band för hand för att dölja sömsmåner, använde dyra och tunga material. Alla plagg som jag skapade under min utbildning är jag väldigt nöjd med, men jag har upptäckt att jag nästan aldrig använder dem. De känns helt enkelt för fina eller är för varma. De plagg jag sytt som är lite enklare använder jag jättemycket. Så det var det jag ville åt.

För några år sedan gick jag en dansutbildning och där pratade vi väldigt mycket om att spela enkelt, att det finns mycket att hämta i att begränsa dansen både rumsligt och rörelsemässigt. Genom att göra det kan man hitta nyanser och andra nivåer i dansandet. Det låter kanske hur flummigt som helst, men det är sant. Så när jag skulle starta mitt företag så valde jag att göra samma sak med min sömnad, att plocka ner den, att spela enkelt och se vad jag kan hitta för nyanser där. Så det är det som jag håller på att utforska nu. Jag har drömt länge om att göra plagg dedikerade till tre kvinnor i min släkt som jag inspireras av. Helfrid har ni redan bekantat er med, ni har fått en glimt av min mormor Kjerstin, men jag är inte riktigt klar med hennes plagg än. Efter henne är det en fin farmor som ska få plagg uppkallade efter sig, de kommer så snart som jag hinner. Alla plaggen kommer att vara enkla, bärbara och miljövänliga, precis som jag vill ha det.

F&S: om att bo där jag bor


Malin Bohm en blogg om slöjd, odling och landsbygd www.malinbohm.seFråga: Hej! Jag undrar om du bara ser fördelar med att bo som du bor eller om du någon gång skulle vilja bo annorlunda. Bor dina vänner i närheten av dig? Om du inte hade varit aktiv på sociala medier, hade det känts annorlunda att bo där du bor isåfall? Vill också säga att jag tycker du har en av de vackraste bloggarna jag sett!

/Solvieg

Svar: Hej Solvieg! Tack för din fina fråga, den har jag funderat på många varv i huvudet. Jag har, som ni säkert förstått, ett mycket kärleksfullt förhållande till min hembygd. När jag gick på gymnasiet så var det helt självklart att jag skulle flytta härifrån, men det har också hela tiden varit självklart för mig att jag skulle flytta ”hem” igen. Sedan jag tog studenten har jag bott nästan åtta år på andra orter, men så fort jag fick en ledig stund så åkte jag hem. Under de här åtta åren flyttade jag också minst en gång om året vilket var slitsamt och jag längtade mycket efter att få slå ner roten på en plats och stanna där.

Malin Bohm en blogg om slöjd, odling och landsbygd www.malinbohm.se

Det har varit roligt att bo i städer, ha massa vänner och olika aktiviteter nära till hands, men det var ändå alltid något som fattades för mig. Jag saknade skogen, bergen och min familj. Jag saknade att ha en trädgård. Så för mig är de självklara fördelarna med att bo här att lätt kunna ta mig ut i skogen, att kunna bada i skogssjöar, att ha en trädgård att påta i, att kunna träffa mina föräldrar i vardagen. En annan fördel är att jag här har möjlighet att leva billigt och det ger mig större frihet att göra sådant som jag vill. Jag tycker också om det trygga sociala sammanhanget som finns här, så som det känns nu så vill jag gärna bo här resten av mitt liv.Malin Bohm en blogg om slöjd, odling och landsbygd www.malinbohm.se

Malin Bohm en blogg om slöjd, odling och landsbygd www.malinbohm.se

Det förstås mer isolerat på landsbygden än i en stad. När jag bodde i Uppsala hade jag väldigt många likasinnade vänner. Jag kan sakna att kunna träffas närsomhelst, gå på café och dansa Lindy Hop. Där jag bor är det svårare, jag har fina vänner här men många bor flera mil bort och då blir det nästan omöjligt att träffas spontant. Dessutom är det lite knepigt att åka kollektivt så då blir man bilberoende och det är en jobbig fråga om man värnar om miljön, jag vill åka så lite bil som möjligt men ändå träffa mina vänner. Då är det förstås positivt med sociala medier där jag kan få ta del av mina vänners vardag utan att det sliter varken på miljön eller min plånbok. Jag har också lärt känna vänner via sociala medier, bland annat Jessica som också bor i Dalarna som blivit en nära vän tack vare instagram. Hurra för det! Så sociala medier är något som jag ser som positivt men jag skulle inte säga att sociala medier är avgörande för att jag ska kunna bo där jag bor, kanske avgörande för att kunna driva ett företag, men jag hade bott här oavsett. Det är min grund i livet, min boplats, det andra får formas runt det. Jag är samtidigt väldigt glad att jag bott på andra orter, jag tänker att det är positivt att vidga sina vyer och träffa människor som kommer från andra kulturer. Så jag är nöjd över att jag flyttade iväg och nöjd över att jag flyttat hem igen.

Malin Bohm en blogg om slöjd, odling och landsbygd www.malinbohm.se

Den vanligaste frågan

www.malinbohm.se/blogg foto lina nääsJag har länge fått många mail med samma fråga, och trots att jag gjort iordning en sida där det står svaret på frågan, så fortsätter mailen att trilla in. Frågan är vart jag köper mina klädmönster och svaret på den är entydigt: jag köper inga mönster, jag konstruerar dem själv. Med mönsterpapper, blyertspenna och linjal. Syr upp, provar, ändrar i mönstret, syr upp igen. Ja det är ett himla bestyr innan det kommer fram ett mönster som fungerar. Klädsömnaden är bara en del av skapandet och det knepiga är oftast mönsterkonstruktionen. För mig är det viktigt att skapandet är mitt, rakt igenom. Från första blyertsstrecket på mönstret till sista stygnen vid fållen. På bilden ovan ser ni en klänning och pelerin som jag gjorde mönster till och sydde för några år sedan.

Sedan syr jag en del folkliga plagg också, men då använder jag mig inte heller utav köpemönster utan utgår oftast från ett orginalplagg som jag mäter upp, och därefter gör ett mönster utifrån uppmätningen. Det är ett pilljobb, men himla roligt om man är lite nördig, och det är ju jag. Här kan ni exempelvis se en nyrokokoklänning och dess förlaga. Ibland när jag syr folkligt så utgår jag från foton eller ritade bilder av folkliga plagg, Max två skjortor är exempel på det, båda en rätt klassisk folklig mönsterkonstruktion med raka stycken och ärmkilar. Jag älskar att blanda den folkliga mönsterkonstruktionen med den mer moderna och att göra mönster är en del i mitt skapande som jag verkligen älskar, och jag vill verkligen få till mönster till försäljning om inte allt för lång framtid.

Foto: Lina Nääs

Ny blusmodell och lite svar

Randig blus av Malin Bohm www.malinbohm.se/blogg

Såhär är det. Jag är en väldigt ostrukturerad person. Eller ja, kanske snarare att jag har svårt att jobba från a till ö i en rak linje. Jag tar alltid små snedspår och börjar jobba med annat. Jag tror att det är anledningen till att jag inte kan läsa en bok i taget, snarare läser jag sju. När jag var liten så envisades jag dessutom med att ha alla pågående böcker under huvudkudden, en hel hård bokhög under huvudet varje natt med andra ord. Nu har jag börjat lägga böckerna på nattduksbordet istället. I en hög. Och så har jag har minst tio olika virk- och stickprojekt på gång samtidigt. Ofta utspridda över hela huset. Så jag kan välja projekt efter humör eller utifrån det som ligger närmast just då. Samma är det med sömnaden. Så igår, när jag egentligen skulle göra något helt annat, kunde jag inte sluta tänka på en blusmodell och så slutade det ju såklart med att jag sydde den istället. Jag antar att jag bara får acceptera att det är så jag är. Något slags kreativt kaos i hjärnan. Känner ni igen er?

På bilden är blusen inte riktigt klar. Men jag gillar modellen med rynk i midjan och knytband bak, så den kommer nog hamna i webshopen när den öppnar. Och på tal om det så får jag mycket frågor om när min webshop öppnar på mailen, instagram och i kommentarsfältet. Svaret är att jag inte vet. Jag har någon slags förhoppning om att öppna i juni, men det kan bli mycket senare. Det jag håller på med just nu är att jobba fram olika plaggtyper utefter den vision jag har i huvudet, och det behöver få ta sin lilla tid. Det är inget jag vill stressa fram på något sätt, jag vill hinna njuta på vägen. Så ni får hålla er till tåls ett tag till.

Så får jag väldigt många förfrågningar på om jag tar beställningar och eftersom jag har fullt upp med annat nu tackar jag nej till allt. Men jag blir väldigt glad över alla förfrågningar och alla peppande ord!