Folklig dräkt

Sugen på liv

www.malinbohm.se photo Lina Nääs www.malinbohm.se photo Lina Nääs

Foto: Lina Nääs

Jag har tagit ett rejält kliv tillbaka nu. Förra veckan kunde jag inte andas, så fort jag försökte sy så kändes det som att jag skulle svimma. Jag fick hålla mig hårt i bordet för att inte trilla av stolen och sen sa jag skarpt till mig själv att det här går banne mig inte. Jag har varit inne i väggen en gång och jag tänker inte gå dit igen och jag känner igen symptomen allt för väl. Så då satte jag bara stopp. Sedan dess har jag slutat kolla mailen 40 gånger om dagen, har bara gjort det nödvändigaste som att packa webordrar, virkat lite, åkt skidor och gått långa promenader. Tänkt att jag ska nog sluta sy nu, på riktigt.

Men så kommer den ändå smygandes, sömnadslusten. Och jag tänker okej då. Men då får det vara på andra villkor och nu har jag bestämt mig för att den här våren får bli en lugn en. En vår där jag får sy mer för min egen skull och inte för att producera för att få en full webbshop. Inte pressa fram lusten. Det känns väldigt läskigt men samtidigt helt rätt, att skapa mer som ett barn, när jag har lust och vad jag har lust med. Och just nu har jag en väldig lust med att sy livstycken, så det kommer jag göra, om ett tag och i en långsam takt. Jag tänker låta mig skissa och prova olika material, ylle, linne och bomull. Jag tror att det blir bra, kanske inte för plånboken men för själen.

You might also like:

Livlig inspiration

Ett annat liv…

Mitt första livstycke

En kjolsäck

kjolsäck av Malin Bohm www.malinbohm.se

kjolsäck av Malin Bohm www.malinbohm.se

Det här året har jag bestämt mig för att ge mig tid till mer planlöst skapande. Den slöjdgren som jag kan vara mest planlös inom är broderi. Där har jag inga pekpinnar för mig själv, det behöver inte ens bli fint. Jag skissar aldrig först, bara börjar pang på och så får broderiet byggas på eftersom. Ett stygn här, ett stygn där. Blir det för fult så broderar jag över. För att jag skulle få till ett planlöst slöjdprojekt så fick det inte vara för stort, nåldynor är ju exemplariska att göra som små projekt men jag behöver verkligen inte en endaste nåldyna till. Då föll valet på en kjolsäck, så en kjolsäck blev det av skogsgrön vadmal som jag fodrade med kattun. Inte för att jag egentligen hade något behov av en kjolsäck eftersom jag inte riktigt kan se när jag kommer använda den, men jag kan iallafall hänga den på väggen i ateljén och förvara knappar i eller så. Huvudsaken var att få sy den. Så nu funderar jag på vad nästa planlösa slöjdprojekt blir…virkar nog ett par sjalar medan jag funderar.

Förresten så vill jag tacka för era kloka (och stora) frågor i förra inlägget. Svar kommer…

En storsjal och en mindre

Margit och Mojje-53Margit och Mojje-52Margit och Mojje-48 IMG_42211

Medan det väntas på kuddbilder vill jag visa er två fina sjalar som jag har till dräkten. Storsjalen köpte jag av en kvinna i Kättbo i somras och den lilla på en antikaffär häromdagen. Den lilla är så otroligt blot att ha mot kinden. Båda har nog mer än hundra år på nacken, precis som jag gillar det.

P.S. Tack för era fina motiveringar i sjaltävlingen i föregående inlägg. Det kommer vara hur svårt som helst att välja en vinnare. Ni som vill vara med och tävla har fortfarande tid på er att skriva en motivering :)

Foto: Lina Nääs

Margitas väjttröjja

Margit och Mojje-24

Det här är Lina Margit Andersson. Hon är en av de bästa människor jag vet. Snällare människa går nog inte att hitta och någon som fördjupat sig med en sådan iver över Solleröns kulturhistoria finns nog inte. Dessutom har hon skrivit en ordbok över Soldmålet för att det med säkerhet ska bevaras. En underbar människa helt enkelt.

För många år sedan klippte Margit ut en vittröja som blev liggande i en garderob, osydd. Tills nu, då jag har sytt ihop den åt henne. Själva tröjan är hopsydd på maskin men sömmarna är fällda för hand och hela tröjan är kantad av en efterstygnsstickning. Enligt originalet, som jag tittade på, och Margits önskemål fick tröjan blå slag istället för en klädeslist.

En blåsig men otroligt vacker vinterdag tog jag och Umma med Margit och en massa av hennes gamla fina sjalar ner till sjön. Margit berättade att den sjal hon bär runt huvudet använde hon mycket i sin ungdom och då kom tanterna och ryckte i den och frågade vad det var för en tokån sjal hon hade. Nogadän var det tydligen redan på den tiden…

Det råkade bli lite många fina bilder och jag hade svårt att välja så ni får stå ut med en liten folkdräktskavalkad. Fler kommer ni inom kort hitta på Ummas hemsida.

Margit och Mojje-9Margit och Mojje-2

Margit bär kelingatt för att hon är en gift kvinna. En ogift kulla, som jag, bär uppombindning.

Margit och Mojje-25Margit och Mojje-31Efterstygnstickningar längs hela kanten. Sydda med grov vaxad lintråd.

Margit och Mojje-36

Margits mammas gamla sjal och den röda boden med kråkspark.

Margit och Mojje-32

Tvåändsstickade vantar.

Foto: Lina Nääs

rynka mina trådar

Idag har jag tagit en paus från plugg, fast någon ledighet blev det rakt inte. Eftersom jag ska slöjda på Hantverksdagen på Sollerön på lördag,  fick jag lov att sy lite rynkor på min väjtsärrk innan dess. Det är en särk som hör till skördedräkten, som användes till gemensamhetsslåttern och den stora skördefesten som inträffade en gång varje sommar. Då var det nog ett redigt kalas kan jag tro och det dansades säkerligen polska långt in på natten. Tänk vad fint va, att få se en massa vitklädda människor dansa på sommarängarna. Kullorna såg nog ut som fjärilar i sina kjolar och kallär var vita i sina hosor och grova blaggarnsskjortor… På Sollerön kallades denna dag för Rannmördajen. Skördedräkten är själva ursprunget till dagens sommardräkt som använts i Mora sedan 1930-talet. Men jag föredrar väjtsärrken framför sommardräkten, den är så enkel och gjord helt i grovt handvävt linne (finns även med röda bodar dock). Men smaken är som baken. Och min bak föredrar alltid det gamla, skeva, grova, skarvade och älskade… Precis som den där saxen till exempel, som jag ärvt efter min mormors moster Hellfrid som använde den för över hundra år sedan…

Men, om ni befinner er i krokarna kring Sollerön på lördag 3 november är ni varmt välkomna på Hantverksdagen. Den är i företagshuset mitt på ön (mitt emot kyrkan) och det kommer vara en massa slöjdare att titta på. Bland annat fröken Frost. Plus att det finns en dräktutställning i källaren, kaffeservering och slöjd till salu. Om ni läser min blogg får ni gärna komma och säga hej! Mellan 12-17 är det öppet.

Den blå magden

I lördags fick jag äntligen fick jag använda den blå magden då en liten favoritkille döptes. Den är också ett Kättbofynd och är nog favoriten bland mina magdär. Eller ja, den slår inte svarrtmagden efter min farmor, men nästan. Den är inte så knalligt blå som de magdär man oftast ser idag. Min magd är dovare och murrigare i färgen, dels för att den är välanvänd och ganska rejält blekt, den har ett parti som är mycket mörkare gömt i vecken. Men jag tror också att den kan vara tillverkad innan syntetfärgerna kom och är nog färgad med något så trevligt som indigo eller vejde. Och så har den precis lagom längd för att användas till båda mina livkjolar.

Den här magden kan man bland annat använda, om man kommer från Sollerön, på pojkdop, allhelgona, 2-4 advent, fastan samt vid personlig sorg. Enligt äldre tradition har den också kunnat användas på vanliga sommarsöndagar och vid husförhör.  En äldre kvinna berättade för mig att hennes mamma använde den blå då det inte var så noga. Och det är det väl inte heller, så noga.

Och så ett litet foto på Malins dräktväska för broderiinspiration. O kum frå Rättväjk.