Särken och den folkliga överdelen
För nästan exakt två år sedan befann jag mig hemma i Dalarna, det var minst en halvmeter snö och ordentligt vinterkallt. Idag skiner solen och det droppar från taken i ett lite plattare Uppland och jag drömmer mig tillbaka till den dagen då Umma fotade bilderna på min särk. Längtar mig tillbaka till en riktigt kall vinter full av snö. Jag vet, jag ska inte klaga, den här vintern är också fin men just i år tycker jag att vårfåglarna började sjunga lite för tidigt för jag har inte fått uppleva den ännu, den riktiga vargavintern. Med grader under 3o-strecket och massor av snö, helst upp till midjan.
Särken är iallafall sydd av handvävda handdukar i lin. De som bildar kjoldelen är vävda av min farmor och de som bildar livet är vävda av min mammas farmor. Jag lät deras broderade initialer vara kvar och om ni tittar riktigt noga på livdelen kan ni se att det står AAC som står för Agda och August Collin. Det känns fint att bära lite av släkten på sig.
Särken är sydd av raka stycken, enligt gammal folklig mönsterkonsruktion, och är sydd helt för hand med lintråd. Det där med handsömnad är ett litet klurigt begrepp nuförtiden eftersom det mesta tillverkas på fabriker och då kallas ofta det som är sytt på symaskin i hemmen för handsytt. Så för att reda ut begreppen så menar jag när jag skriver handsytt att det är sytt för hand, med nål och tråd. Ingen elektricitet inblandad, bara människokraft. Det tar ju lite längre tid än att sy på maskin förstås, men så håller det bra så mycket bättre också.
Jag brukar ha särken underst när jag har dräkten på mig, den är ingen traditionell Sollerösärk men det gör inget för mig.
Överdelen är också den sydd av handvävt linnetyg, av ett gammalt kypertvävt underlakan, sydd med raka stycken precis som särken. Den här överdelen brukar jag använda till dräkten då det inte är så noga, till exempel om jag dansar folkdans eller så. Den är lite grövre än mina andra överdelar men jag drömmer om att sy en som är ännu grövre. Av tyg vävt av blångarn, om jag får tag på något någongång…
Foto: Lina Nääs
Underbart fint! De olika strukturerna i handdukarna (och broderierna) är verkligen vackert använda. Samma idé skulle kunna bli en fin sommarklänning…
This is so beautiful, I love the simple lines and creamy color. This has been such a strange winter! It seems like it never quite came.
Åh men gud så vacker. Det luktar nymanglad linne handduk om dina bilder. Jag blir kär. Ditt handarbete är fantastiskt tycker jag och fascinerande med ditt handsydda tålamod.
En undring dyker upp: kastar du alla kanter för hand innan du börjar sömma? Jo det är något speciellt med handsömmat. Jag brukar fålla mina vävda föremål för hand det är ett måste för mig!
Tack så jättemycket Meta! Fint att du fållar alla vävda förmemål för hand, det vore lite synd att fålla handvävda saker på maskin tycker jag. Angående om jag kastar kanterna för hand innan jag börjar sy så är det lite beroende på vad det är för material jag syr av, när jag sydde min nyrokokoklänning av kypertvävt halvylle var kastning av kanterna ett måste annars sa kanterna bara flö och sedan hade de repat upp sig. När det gäller linne är det främst halsringningar och annat som är klippt mer på skrådden som jag kastar innan jag syr. Men jag fäller alla sömsmåner med fållstygn så att det inte är några kanter inuti plagget som kan repa upp sig. Hoppas det var svar på din fråga.
Oh ja ett fint svar. och innehållsrikt och självklart egentligen. zickzacken smittar mig ibland när orken tryter och jag imponeras stort av ditt tålamod. Din kunskap är så gedigen och jag gillar det.
otroligt vackert och inspirerande!