jag ska plocka bär och väva vadmal innan jag blivit allt för tung…




Nu när det börjar bli anständiga minusgrader ute bestämde jag mig för att det var dags att sy en (till) yllekjol. På vårt kylskåp sitter ett litet tidningsurklipp med texten Dö prestationsprinsessa! Dö! vilket är en nödvändig påminnelse varje gång kylskåpet öppnas eftersom det bor två prestationsprinsessor under samma tak. När jag sydde denna kjolen tittade jag på lappen hela tiden för syftet med kjolen var att jag ska kunna använda den för att inte frysa roven av mig och inte att den skulle vara superfin och överarbetad. Jag gjorde inte ens en skoning utan fållade enkelt upp kjolen för hand. Sedan kunde jag givetvis inte låta bli att fälla sidsömmarna för hand och att sy på ett sammetsband i nederkant. Och ha rostiga guldknappar som stängningsardnordning. Det där med sammetsband och guldknappar har ofrivilligt blivit min grej, på vartenda plagg jag sytt det senaste året har det antingen varit guldknappar eller sammetsband, eller både och. Jag har ingen förklaring till detta plötsliga behöv att sätta sammet och guldknappar på allt. Kanske är det en fas jag går igenom, kanske är det livslång kärlek.

Mönstret är iallafall samma som den mörkblå kjolen som ni kan se i portfolion. Kjolen har sprund i båda sidorna och knapp och knapphål. Den är sydd av kypertvävt ylletyg.

Om ni blir nyfikna på mormorskängorna kan jag tala om att de förmodligen är från förra sekelskiftet och att de inte har någon vänster eller högersko.

Foto: Lina Nääs

7 svar på jag ska plocka bär och väva vadmal innan jag blivit allt för tung…